Tinkas Tankar

Det finns otaliga tips om hur man tränar hund. Man kan ängna sig åt Nosework, K9, Lydnad, Rallylydnad, Bruksets alla olika grenar, Flyball, Herdwork för att inte tala om jaktens alla specialiteter.

 

Men FOSTRAN av hund, talas det väldigt lite om.

Det som oftast tiken sköter så väldigt snyggt den första tiden i valpens liv.

I den bästa av världar tar hundägaren vid efter 8 veckor och allt flyter på i bästa harmoni.

 

Men ibland växer en gullig valp upp till en odräglig unghund. Den har säkert inte utmanat sina ägare under uppväxten. I alla fall inte med så starka signaler att en vanlig människa har uppfattat det.

 

Medan vi hundvana vet att fostran måste ske kontinuerligt. Just när dom är små och beskedliga.

 

Vad är då hemligheten med FOSTRAN? Just att reagera DIREKT, som en huggorm. Utan att skrämma den lilla valpen. Men att reagera blixtsnabbt på väldigt små förseelser. VARFÖR DÅ?

 

Jo, det liknar livet i hundflocken. Det är ett språk som valpen förstår.

"Lekpappan" i flocken tar ofta valparnas leksak. Lägger den ca 2 m ifrån sig och lägger "tabu" på föremålet. Det har ju inte valparna en aning om i början. Utan ser sin leksak ligga där och går fram för att ta tillbaka den.

DÅ kommer pappan, som skjuten ur en kanon och lär valpen veta hut. Slokörad kryper den därifrån. Den har lärt sig att respektera sin äldre flockmedlem.

 

Vår lek med valpen är att byta leksaker kampa och dra. Vi kryper gärna ihop på golvet och uppmanar valpen att deltaga.

Jo det är jättekul. Men vi får inte tappa bort fostran i vår härliga lek med valpen.

Ibland kan vi strama upp oss och inta en dominant attityd. För att se att valpen respekterar oss. Vi kan också lägga tabu på saker.

 

Framför allt är hundar ALDRIG långsinta. Dom surar aldrig efteråt. Medan vi människor ofta tål väldigt mycket förseelser från valpen utan att vi reagerar.

Men sen får vi nog och reagerar starkt. Sen går vi ofta och är långsinta efteråt. Surar och skäller lite till. Det hör inte ihop med hundfostran över huvud taget!