argaannika

Matte tog kameran, Äventyr och Lilla X med sig till skogen. JAG FICK INTE FÖLJA MED! Men så fick hon inga bra bilder heller, HA, HA! Hon ska inte lämna skönheten hemma, och bara ta odjuren med sig.
Titta hur det blev:



Äventyr njöt av skogen.

Lilla X.
Det här var dom bästa bilderna hon fick. Jag förbannade kameran, och alla som fick följa me´.
Matte undrar varför andra hemsidor kan ha så skarpa o bra bilder.......
Nu vet ni varför.  Hon tyckte att mossan var vackert grön i alla fall, hm.





Dom mötte, inte Lassie, utan skogstrollet.
Kolla vicken tunga!

Matte hon håller på med sina spår på grus??   Jag säger bara det ?
Vad håller vi på med? Jag blir mycket duktig på kryp. Men spåra............Nja.

Jag har visst fattat att hon vill någonting. Men VAD? 

Jag kryper, krälar. Ibland snusar jag så gruskornen fastnar i näsborrarna.
Då lättar hon på kopplet och jag skuttar framåt.

Tillbaka till ruta ett igen. Stramt koppel. Matte pekar i backen. Jag lägger mig blixtsnabbt
och krälar framåt i gruset. Fortsättning följer.

Matte minns inte när det hände sist. Men nu är jag trött.

Vi har varit på en Hoffe-dag i Södertälje. JIPPIE!  Det var jättekul.
Först fick jag gå en miljöbana med Matte. Upp på ett plåttak. Upp på en lastbrygga. Nerför en gallertrappa. Ut på en ny lastbrygga. In i ett lastutrymme på en långtradare. Vi kröp under långtradare. Sen måste matte fika.......

Sen uppletande på en äng. Oj, vad jag sprang........Hitta grejer? Skulle man göra det också?
Ja, ja. Jag hittade en liten vältuggad handske. Så blev matte glad. Hon är ju så lättroad den människan.

Sedan fick jag följa med "tuffa gänget" till skogen. Alltså ÄLLIE, ZINGO och BUSE. Bevakningshundarna.
Jag fick prova på Ljud.........Då hittade jag Annelie med GODIS i skogen.
Sen Lukt. Då hittade jag Lena med GODIS. Vilken underbar skog. Här vill jag gå ofta!

Till sist tränade "tuffa gänget" hårdmarks-spår. Då hade alla andra åkt hem.........Vadå dåligt väder?
Det finns inte i min värld.
Jag fick också prova, jag fattade ingenting. Men matte sa: Vilken bra träning. Det här ska vi öva på........
Vadå, spåra på grus?  Så brukar vi aldrig göra. Jag tycker INTE det är någon bra idé.


JAG och morbror "Tyre" fick följa med idag.

ÄNTLIGEN!!!!!!!  Vi tränar. Idag träffade vi Linda o mamma ÄTTIKA i ridhuset. Ryktet går, att jag ska få starta Lydnadsklass 1 igen.  Matte har inte gett upp. Ibland misstänker jag att hon har tröttnat på "lilla mig".
Att matte har lagt mig på hyllan, ställt mig på tillväxt, eller något annat tråkigt.


Men så plötsligt får jag sola mig i hennes uppmärksamhet igen. Det är underbart!
Jag blir så taggad. Studsar, jublar och slår knut på mig själv, av ren lycka.

Matte suckar och säger: NU TRÄNAR VI AVSLAPPNING...........
Javisst, bara vi gör nåt ihop. Vad vill du ska jag göra?  Sitta, ligga, stå, dansa, krypa ????????
"Du ska vara stilla och lugn". Det är svårt tycker jag.
Men vi tränade apport för 1:an, svårt. Jag vill helst studsa upp, ta apporten och hoppa ett varv runt matte.
Inte bra.
Stå. Kan jag. Men inte stå kvar.
Sen är jag JÄTTEBRA på LIGG. Hela tiden, och jämt. Matte suckar.
Jag får aldrig nog.

Idag kom Micke med pappa WILLIAM SHAKESPEARE hit. Åh, vad jag älskar dom.

Dessutom hade dom en "hare" med sig. Micke har skaffat sig en liten Borderterrier-tik.
Hon heter "Gilla" och är 6 mån.
Vi gick i skogen. Hon sprang som ett flipperspel framför nosen på mig. VEM KAN LÅTA BLI? Bara smaka lite. Människorna provade upprepade gånger om vi alla tre kunde vara lösa ihop?
Det gick inte. Ja, Wille sköter sig ju alltid.

Men JAG....... Hon ville ju så gärna leka, och jag fick en egen hare att jaga. Som dessutom sökte upp mig gång på gång.
Det brukar inte hararna göra. Jag började fint o försiktigt, sedan blev det vildare o vildare.
Så blev det koppel på! Så gick hela promenaden.
Koppel på, koppel av. Koppel på, koppel av.

Men SEN kom vi hem och vi fick leka fritt i köket. Vilken underbar kompis. Jag låg och bet henne i fötterna. Hon satt på mitt huvud, och hade vunnit över mig. Bildbevis:

Här någonstans finns en borderterrier.......



Titta! Där är hon ju.


"Gilla" kunde minsann bita ifrån.



Här "hugger" Annika "haren" i flykten........


Nej, dom lekte jättefint ihop.




Två trötta polare.

Den här dagen har börjat bra. Cykeltur. Träning i ridhus ihop med mamma Ättika. Nu väntar jag bara på nästa promenad och Uppvaktningen.........

Jag har just hittat en bortsprungen Jack Russel i skogen. Det känns skönt. Vad skulle människorna göra utan MIG? Nu kan jag ta kväll. Matte tog Tyre och Xi till skogen. HON LÄMNADE MIG! Så gick det illa också. Dom hämtade upp Linda, MIN mamma Ättika och deras Jack Russel "Indra". Så gick dom en lång härlig promenad i höstskogen. UTAN MIG! Alla hundar var plötsligt upptagna av att stoppa i sig något gott. MISSTÄNKT! Det var väl ett mumsigt kadaver. Människorna ropade, och fick med sig 4 hundar därifrån. Trodde dom ja! När dom kom till bilen fanns det bara 3 glada Hoffar kvar. Ingen Jack Russel?????? Det började skymma. Ingen "Indra"! Alla ropade. Hela hejarklacken ljöd genom skogen. Matte MÅSTE hem o ta in hästarna. Dom är tydligen mörkrädda. Så när det var klart. FICK JAG ÄNTLIGEN FÖLJA MED! Tillbaka till skogen med Ättika och Annika. Det var kolsvart. Människorna hade ficklampor med sig. Då i lampornas sken kom hon skuttande, fet som en julgris. En mycket glad o nöjd "Indra". Tänk att det behövs en SUPERHUND som Annika för att hitta en bortsprungen Jack Russel.

När jag tävlade Lydnad sist, så vann jag ett solitär-spel för hund. Det är jättekul. Matte gömmer godis i en av pjäserna. Jag letar. Jag har inte riktigt begripit hur det ska gå till.
Godis brukar komma från matte. Har jag berättat att jag är en målsökande robot, vad det gäller matte?
Hon brukar kalla mig "stalker". Hon känner sig liksom förföljd. Jag har ögonkontakt med henne JÄMT!
Även om hon inte ser mig. Så känner hon mina blickar som klistrar sig fast vid henne........
Jag VILL ju så gärna att hon ska vara lika uppmärksam på mig.
Hur som helst. MITT SOLITÄRSPEL. Jag hämtar ALLA pjäserna. Struntar i godiset. Lägger dom i min bia-bädd och ÄGER! Ingen lämnar jag ifrån mig. Hur ska man spela?

Idag fick jag följa med till klubben. Klubben i mitt hjärta, är Tyresö BK. Vet ni hur många som kom för att titta på MIG? Hela planen var full med förväntansfulla människor och hundar.
Då var jag i mitt esse!
Det var visst HALLOWEEN-CUP med 60 startande ekipage.

Jag studsade runt matte. Skrattade med hela kroppen och jublade. Jag var så taggad.
Ut på plan. Platsliggning och tandvisning 10 p + 10 p.
Det här börjar bra.
Sen,  när jag äntligen kunde skilja på ligg och stå. Så kunde jag inte hålla mig, utan ställde mig snyggt, men travade fram till matte när hon vände sig om = 0 p.
På hoppet kunde jag inte heller vänta. Utan hoppade så fort hon vände sig om. HEJ, här kommer jag! Visst ÄLSKAR du mig?
Dagens bravader räckte till ett 3:e pris i Lkl 1. Toppenglad var jag.

Visste ni det? Att min matte är folkskygg. Jag upptäckte det idag. Vi lufsade som vanligt fram genom skogen......Alltså matte lufsar, och vi hundar RUSAR i högsta fart fram genom snåren. Vi kom fram till en underbar stig, full med en massa dofter. Den markerades av orange ringar på träden. Kallas visst SÖRMLANDSLEDEN i folkmun. Här brukar vi aldrig gå. VARFÖR DÅ?

Den doftade ljuvligt. En massa nya upptäckter. Rena autostradan. Jag hittade genast ett glasspapper som jag åt upp. Sedan kallade matte på oss. För det kom en familj med småbarn vandrande. Varför får inte jag presentera mig? Jag gillar att hoppa på småbarn.

Nästa möte hann jag först. En ensam joggare. Jag hälsade honom med glada skall. Klättrade på honom och puttade på hans fickor. Mycket riktigt. Han plockade fram godisbitarna. HURRA! Jag kände mig som Cowboy-gänget som rånar tåget.
Då kallade matte på mig igen. Hon bad mannen om ursäkt, för mitt dåliga beteende. VADÅ?

Åh, vad hon är TRÅKIG! Det här är ju världens roligaste promenad. Snabbt återgick hon till dom djupa skogarna. Där hon kan lufsa fram ifred, utan en massa möten.

Nu vet jag. Hon ÄR folkskygg!

Matte gick häromdagen och funderade på ett inlägg i min Blogg, med den överskriften. Hon hade liksom uppfattat mig som mild och snäll, den senaste tiden. ACK, vad hon bedrog sig.........

Timid, är nog det sista jag är.  Den senaste tiden har jag "slaktat" alla hanar på kenneln.
TYRE är mitt älsklings-offer. Honom hoppar jag på, nyper i halsen och drar i svansen.
HUGO, en springer spaniel, med stora, lockiga (numera väldigt slemmiga) öronlappar. Honom knölar jag ihop i en liten hög. Dessutom har han blivit fet, efter kastreringen. Oj, vad han får springa..........Hi, hi!
Han behöver motion.
ZINGO, han ger mig en riktig kamp.....Ibland ligger han överst och ryter, som ett lejon. Honom gillar jag.
När han tröttnar på mig. Brukar han bara sätta sig ner och vänta på att mitt anfall ska gå över.
Då hittar jag oftast ett annat offer.
XO, är ingen man sätter sig på direkt. Men jag brukar nypa honom lite i halsen.
MILTON, en liten kaxig Dansk/ Svensk Gårdshund. Oj, vad vi lekte idag.

Sen tyckte matte att jag kunde vara på baksidan ihop med Xo och ÄLLIE. Ällie bestämmer över mig.
Så det tyckte inte jag........
När jag inte lyckades regera. Så ville inte jag vara kvar. Punkt.
Matte fick ett telefonsamtal: "Är det din hund som springer här vid busshållplatsen?"
Utan att titta efter, så sa hon genast: "Ja!" Hon rusade ut och såg min svansspets försvinna ner mot vägen igen.
ANNIKA  HIT!  Hon visste ju inte ens om det var jag.
Men jag kom, glad och lycklig skuttande emot henne. Dyblöt. Jag hade förstås simmat över ån.
Att hon inte lär sig. Jag lämnar tomten, om inte jag får bestämma.
JAG TIMID?  Pyttsan!

Idag hände något JÄTTEKUL! Jag fick en ny matte.
När Ulla skulle hämta ÄLLIE från Dagis skulle matte hjälpa till..... Hon skulle se till att Ulla fick RÄTT hund med sig hem. Det satt en blond hane med en smt-tik i varsin rastgård. Plättlätt!
Jag är Xo´s flickvän, och Ällie är Zingo´s flickvän. Så är det alltid, Hm?
Man kanske kan förstå min matte. Det var mörkt, hon hade just fått veta att Ziri inte var dräktig. Hon hade haft Veterinären hemma, som sytt i hennes häst. Ja, hon var lätt förvirrad, kanske man kan skylla på.

Hur som helst. Hon släppte iväg mig (i tron att jag var Ällie) ihop med Ulla. Ni förstår, vilket lyft för lilla mig.
Nu har jag fått en riktig hundförare till matte. Vet ni hur mycket Ulla tränar med Ällie?
Nu blev hon plötsligt MIN!
Jag var jublande glad. Skuttade iväg till bilen. Ulla märkte ingenting. Hon tyckte nog att Ällie var ovanligt vild.
SOM jag for omkring i "mitt nya hem".
Ulla väntade halva släkten på besök. Hon hann liksom aldrig titta efter, varför "Ällie" var så vild. När jag skällde ut tjocka släkten, som inte var mina vänner, tröttnade Ulla och stängde in "Ällie" i ett rum.
Ungefär DÅ upptäckte matte sitt misstag, och ringde Ulla.
Tyvärr blev min tid som utbytes-student alldeles för kort. " Snälla Ulla, jag kan väl få komma tillbaks? Jag lovar att INTE skälla ut släkten".

Idag skulle vi göra något. Det kände jag på mig. Jag var riktigt taggad. Hoppade o klättrade på matte. "Ja, ja , ja" Skrek jag.  Vi tar bilen, vi sticker, vi gör nåt.
Matte lydde. Hon fyllde vattenflaskan, tog med Reg.handlingarna och packade in mig i bilen.
Så stack vi iväg på nya äventyr.......
Sedan fick jag vänta, vänta och åter vänta.
Några små rastningar fick jag. Sedan åkte vi hem igen. VAD VAR DET HÄR?
Matte säger att jag skulle få gå på MT.
Men det blev för mörkt för att utsätta mig för för så otäcka saker.................
Vicka fegisar! Jag hade ju längtat hela dagen.  Jag tror matte var mörkrädd.
Tur att hon har mig att hålla i handen.

Idag fick jag följa med matte till alla möjliga platser. Jag vill bara PÅPEKA att det INTE är lika med träning!
Att åka runt i en bil, få hälsa på i ett stall, träffa uppvaktande blandis. Vi lekte, men han RED faktiskt på mig, fast han var en kastrerad hane. Jag gillade läget.
Sedan snabbkiss på en gräsmatta före fika hos en kompis.
Det är INTE vad jag kallar kvalitets-tid med matte. NEJ skärpning........tävlingen närmar sig.
Hon verkar faktiskt lite hösttrött. Har ni några förslag. Hur motiverar man en ovillig matte?

Idag kom mattes syster hit. Det betyder alltid långpromenad. Allra bäst är det när människorna villar bort sig i skogen.  Dagens äventyr....... Jag o "Tyre" fick följa med. Mormor Xi var förstås jättesur. Hon löper, så hon fick stanna hemma, hi, hi.  Sedan gick dom vilse, som vanligt. Dom kämpade genom myrmarker och moras. Så ser skogen ut här hos oss. Det är URSKOG!
Jag har ju dubbar på alla 4 "däcken" och simhud mellan tårna, så för mig är terrängen alltid lättframkomlig. Men människorna, oj, oj, oj. Dom är ju knappt terräng-gående.
Vid en mosse måste matte bära sin syster över ett vattendrag. Det såg så roligt ut.
Tyre och jag var mycket nöjda med dagens vandring.

På kvällen fick jag, hör o häpna. FÖLJA MED TILL BRUKSHUNDKLUBBEN!
Det var kul att träna med matte. När ska hon fatta, att vi måste träna mera. 

Idag tog matte med sig kameran.......
Här är jag och Tyre i skogen.



Vi hittade en vattenpöl. Den måste drickas......


Här ligger ett Äventyr och spanar.......

Han är VÄRLDENS BÄSTA ÄVENTYR! Jag har snott mattes vante.
Han tänker anfalla mig.

Jag håller koll. Det är MIN vante.
JAG är bäst!

Nu har matte fått ett ryck igen. Ryktet säger att jag är anmäld till tävling?
Jag är bara lycklig. Nu ägnar hon sig åt mig. VI TRÄNAR! I går blev det Apport, snabba läggande och kontakt.
Det spelar ingen roll VAD hon gör, bara ATT hon gör. Idag ska jag drilla min matte igen, i lydnads-ettans moment.
Nu jäklar ska vi få till ett 1.a pris.

Här är JAG när jag spanar efter "Esse". Han smyger liksom på en bakifrån......
Anfall är bästa försvar.

När han bara försöker para alla tikar,  och INGEN vill leka med Esse.
Då är det tur att trygga Zingo finns.



Här posar vi för fotografen. Zingo, JAG! och Ällie.
Esse får vara med i bakgrunden.

Idag när ingen ville leka med Esse. Så fick han rena tokrycket. Han sprang
fram o tillbaka utmed Å-kanten och skällde på, VADÅ?
Ingenting, bara hans egna fantasier. Dessemellan doppade han fötterna i ån.
Sen sprang han igen.......Tyvärr fastnade det inte på någon bild.
Men lite tokig är han allt.
Matte säger att han påminner om ARGA ANNIKA, som 1-åring.
Vadå, JAG? Har väl alltid varit snäll och lugn.

Gunbodas Esse, far omkring i rena lyckoruset.

Det har börjat en ny hoffe här hos oss. Matte trodde att ARGA ANNIKA och ESSE skulle älska att leka med varandra. Men ack vad hon bedrog sig....... Däremot gjorde ZINGO en hjälteinsats. Han offrade sig, och lekte med nykomlingen. Han hade visst jäkligt skojigt. Men jag förstår inte. Jag bara hatar honom. Han är ohövlig, brysk och ÄLSKAR tikar........ Både ÄLLIE och jag försöker tala om för honom, med tänder och hårda nyp, att man INTE gör så mot oss. Tror ni han bryr sig?
Inte ett dugg. Han älskar oss ändå. Tappar man uppmärksamheten ett ögonblick, så sitter han på ryggen på en. Fy, för hundan!
Matte håller också på att få krupp. Han ylar, skäller och är allmänt stökig. Som tonårsgrabbar är.
Men hon vet ju att dom är så här. Det blir bra,  med tiden.
Han är egentligen ett mycket trevlig hund. Om han bara kunde coola ner sig litegrann.

Idag var det toppen igen. Först kom mamma ÄTTIKA hit. Vi lekte och hade skoj hela förmiddagen.


Sedan fick vi åka med matte till en brukshundklubb och TRÄNA!
Jag fick visa mig på styva linan. Mina busiga bröder var också där.
Jag hoppas dom tittade på mig,  och lärde sig nåt. JAG ÄR JU BÄST!

Sedan kom vi till ett annat ställe och nu minns jag inget mer.........
Matte säger att dom röntgade mina höfter och arbågar där.
Jag känner mig bara JÄTTETRÖTT! Så mycket jobbade jag ju inte?