argaannika

Visste ni det? Att min matte är folkskygg. Jag upptäckte det idag. Vi lufsade som vanligt fram genom skogen......Alltså matte lufsar, och vi hundar RUSAR i högsta fart fram genom snåren. Vi kom fram till en underbar stig, full med en massa dofter. Den markerades av orange ringar på träden. Kallas visst SÖRMLANDSLEDEN i folkmun. Här brukar vi aldrig gå. VARFÖR DÅ?

Den doftade ljuvligt. En massa nya upptäckter. Rena autostradan. Jag hittade genast ett glasspapper som jag åt upp. Sedan kallade matte på oss. För det kom en familj med småbarn vandrande. Varför får inte jag presentera mig? Jag gillar att hoppa på småbarn.

Nästa möte hann jag först. En ensam joggare. Jag hälsade honom med glada skall. Klättrade på honom och puttade på hans fickor. Mycket riktigt. Han plockade fram godisbitarna. HURRA! Jag kände mig som Cowboy-gänget som rånar tåget.
Då kallade matte på mig igen. Hon bad mannen om ursäkt, för mitt dåliga beteende. VADÅ?

Åh, vad hon är TRÅKIG! Det här är ju världens roligaste promenad. Snabbt återgick hon till dom djupa skogarna. Där hon kan lufsa fram ifred, utan en massa möten.

Nu vet jag. Hon ÄR folkskygg!

Matte gick häromdagen och funderade på ett inlägg i min Blogg, med den överskriften. Hon hade liksom uppfattat mig som mild och snäll, den senaste tiden. ACK, vad hon bedrog sig.........

Timid, är nog det sista jag är.  Den senaste tiden har jag "slaktat" alla hanar på kenneln.
TYRE är mitt älsklings-offer. Honom hoppar jag på, nyper i halsen och drar i svansen.
HUGO, en springer spaniel, med stora, lockiga (numera väldigt slemmiga) öronlappar. Honom knölar jag ihop i en liten hög. Dessutom har han blivit fet, efter kastreringen. Oj, vad han får springa..........Hi, hi!
Han behöver motion.
ZINGO, han ger mig en riktig kamp.....Ibland ligger han överst och ryter, som ett lejon. Honom gillar jag.
När han tröttnar på mig. Brukar han bara sätta sig ner och vänta på att mitt anfall ska gå över.
Då hittar jag oftast ett annat offer.
XO, är ingen man sätter sig på direkt. Men jag brukar nypa honom lite i halsen.
MILTON, en liten kaxig Dansk/ Svensk Gårdshund. Oj, vad vi lekte idag.

Sen tyckte matte att jag kunde vara på baksidan ihop med Xo och ÄLLIE. Ällie bestämmer över mig.
Så det tyckte inte jag........
När jag inte lyckades regera. Så ville inte jag vara kvar. Punkt.
Matte fick ett telefonsamtal: "Är det din hund som springer här vid busshållplatsen?"
Utan att titta efter, så sa hon genast: "Ja!" Hon rusade ut och såg min svansspets försvinna ner mot vägen igen.
ANNIKA  HIT!  Hon visste ju inte ens om det var jag.
Men jag kom, glad och lycklig skuttande emot henne. Dyblöt. Jag hade förstås simmat över ån.
Att hon inte lär sig. Jag lämnar tomten, om inte jag får bestämma.
JAG TIMID?  Pyttsan!

Idag hände något JÄTTEKUL! Jag fick en ny matte.
När Ulla skulle hämta ÄLLIE från Dagis skulle matte hjälpa till..... Hon skulle se till att Ulla fick RÄTT hund med sig hem. Det satt en blond hane med en smt-tik i varsin rastgård. Plättlätt!
Jag är Xo´s flickvän, och Ällie är Zingo´s flickvän. Så är det alltid, Hm?
Man kanske kan förstå min matte. Det var mörkt, hon hade just fått veta att Ziri inte var dräktig. Hon hade haft Veterinären hemma, som sytt i hennes häst. Ja, hon var lätt förvirrad, kanske man kan skylla på.

Hur som helst. Hon släppte iväg mig (i tron att jag var Ällie) ihop med Ulla. Ni förstår, vilket lyft för lilla mig.
Nu har jag fått en riktig hundförare till matte. Vet ni hur mycket Ulla tränar med Ällie?
Nu blev hon plötsligt MIN!
Jag var jublande glad. Skuttade iväg till bilen. Ulla märkte ingenting. Hon tyckte nog att Ällie var ovanligt vild.
SOM jag for omkring i "mitt nya hem".
Ulla väntade halva släkten på besök. Hon hann liksom aldrig titta efter, varför "Ällie" var så vild. När jag skällde ut tjocka släkten, som inte var mina vänner, tröttnade Ulla och stängde in "Ällie" i ett rum.
Ungefär DÅ upptäckte matte sitt misstag, och ringde Ulla.
Tyvärr blev min tid som utbytes-student alldeles för kort. " Snälla Ulla, jag kan väl få komma tillbaks? Jag lovar att INTE skälla ut släkten".

Idag skulle vi göra något. Det kände jag på mig. Jag var riktigt taggad. Hoppade o klättrade på matte. "Ja, ja , ja" Skrek jag.  Vi tar bilen, vi sticker, vi gör nåt.
Matte lydde. Hon fyllde vattenflaskan, tog med Reg.handlingarna och packade in mig i bilen.
Så stack vi iväg på nya äventyr.......
Sedan fick jag vänta, vänta och åter vänta.
Några små rastningar fick jag. Sedan åkte vi hem igen. VAD VAR DET HÄR?
Matte säger att jag skulle få gå på MT.
Men det blev för mörkt för att utsätta mig för för så otäcka saker.................
Vicka fegisar! Jag hade ju längtat hela dagen.  Jag tror matte var mörkrädd.
Tur att hon har mig att hålla i handen.

Idag fick jag följa med matte till alla möjliga platser. Jag vill bara PÅPEKA att det INTE är lika med träning!
Att åka runt i en bil, få hälsa på i ett stall, träffa uppvaktande blandis. Vi lekte, men han RED faktiskt på mig, fast han var en kastrerad hane. Jag gillade läget.
Sedan snabbkiss på en gräsmatta före fika hos en kompis.
Det är INTE vad jag kallar kvalitets-tid med matte. NEJ skärpning........tävlingen närmar sig.
Hon verkar faktiskt lite hösttrött. Har ni några förslag. Hur motiverar man en ovillig matte?

Idag kom mattes syster hit. Det betyder alltid långpromenad. Allra bäst är det när människorna villar bort sig i skogen.  Dagens äventyr....... Jag o "Tyre" fick följa med. Mormor Xi var förstås jättesur. Hon löper, så hon fick stanna hemma, hi, hi.  Sedan gick dom vilse, som vanligt. Dom kämpade genom myrmarker och moras. Så ser skogen ut här hos oss. Det är URSKOG!
Jag har ju dubbar på alla 4 "däcken" och simhud mellan tårna, så för mig är terrängen alltid lättframkomlig. Men människorna, oj, oj, oj. Dom är ju knappt terräng-gående.
Vid en mosse måste matte bära sin syster över ett vattendrag. Det såg så roligt ut.
Tyre och jag var mycket nöjda med dagens vandring.

På kvällen fick jag, hör o häpna. FÖLJA MED TILL BRUKSHUNDKLUBBEN!
Det var kul att träna med matte. När ska hon fatta, att vi måste träna mera. 

Idag tog matte med sig kameran.......
Här är jag och Tyre i skogen.



Vi hittade en vattenpöl. Den måste drickas......


Här ligger ett Äventyr och spanar.......

Han är VÄRLDENS BÄSTA ÄVENTYR! Jag har snott mattes vante.
Han tänker anfalla mig.

Jag håller koll. Det är MIN vante.
JAG är bäst!

Nu har matte fått ett ryck igen. Ryktet säger att jag är anmäld till tävling?
Jag är bara lycklig. Nu ägnar hon sig åt mig. VI TRÄNAR! I går blev det Apport, snabba läggande och kontakt.
Det spelar ingen roll VAD hon gör, bara ATT hon gör. Idag ska jag drilla min matte igen, i lydnads-ettans moment.
Nu jäklar ska vi få till ett 1.a pris.

Här är JAG när jag spanar efter "Esse". Han smyger liksom på en bakifrån......
Anfall är bästa försvar.

När han bara försöker para alla tikar,  och INGEN vill leka med Esse.
Då är det tur att trygga Zingo finns.



Här posar vi för fotografen. Zingo, JAG! och Ällie.
Esse får vara med i bakgrunden.

Idag när ingen ville leka med Esse. Så fick han rena tokrycket. Han sprang
fram o tillbaka utmed Å-kanten och skällde på, VADÅ?
Ingenting, bara hans egna fantasier. Dessemellan doppade han fötterna i ån.
Sen sprang han igen.......Tyvärr fastnade det inte på någon bild.
Men lite tokig är han allt.
Matte säger att han påminner om ARGA ANNIKA, som 1-åring.
Vadå, JAG? Har väl alltid varit snäll och lugn.

Gunbodas Esse, far omkring i rena lyckoruset.

Det har börjat en ny hoffe här hos oss. Matte trodde att ARGA ANNIKA och ESSE skulle älska att leka med varandra. Men ack vad hon bedrog sig....... Däremot gjorde ZINGO en hjälteinsats. Han offrade sig, och lekte med nykomlingen. Han hade visst jäkligt skojigt. Men jag förstår inte. Jag bara hatar honom. Han är ohövlig, brysk och ÄLSKAR tikar........ Både ÄLLIE och jag försöker tala om för honom, med tänder och hårda nyp, att man INTE gör så mot oss. Tror ni han bryr sig?
Inte ett dugg. Han älskar oss ändå. Tappar man uppmärksamheten ett ögonblick, så sitter han på ryggen på en. Fy, för hundan!
Matte håller också på att få krupp. Han ylar, skäller och är allmänt stökig. Som tonårsgrabbar är.
Men hon vet ju att dom är så här. Det blir bra,  med tiden.
Han är egentligen ett mycket trevlig hund. Om han bara kunde coola ner sig litegrann.

Idag var det toppen igen. Först kom mamma ÄTTIKA hit. Vi lekte och hade skoj hela förmiddagen.


Sedan fick vi åka med matte till en brukshundklubb och TRÄNA!
Jag fick visa mig på styva linan. Mina busiga bröder var också där.
Jag hoppas dom tittade på mig,  och lärde sig nåt. JAG ÄR JU BÄST!

Sedan kom vi till ett annat ställe och nu minns jag inget mer.........
Matte säger att dom röntgade mina höfter och arbågar där.
Jag känner mig bara JÄTTETRÖTT! Så mycket jobbade jag ju inte?