Fkullen

Sandra har två hundar till. En Schäfer "Unni" och en 1 årig dvärgpudel "Glittra". DAGG har fått en riktig kompis
i Glittra. Se så kul dom har.



Efter lek och bus. Slocknar en liten Hoffe-valp.


Eller, var det någon som drog ur kontakten?

Kvar köket ligger DOCKA och sover så sött. DAGG och DOCKA röjde runt som tokiga en sista gång.
Sen kissade DAGG,  och följde med Sandra ut i Världen.
LYCKA TILL SANDRA och "Dundra"!  Vad hon ska kallas, är inte riktigt klart än.

Det här är DIS.



Hon kallas numera "Dizzi", och bor i Bromma.
Hon gör livet surt för ZODA, som haft ensamrätt på sin husse och matte i snart 7 år!


Ser hon lite sur ut ZODA?


Nu förstår jag varför. Dis använder hennes svans som kamptrasa.......






Utomhus har dom i alla fall samma intresse:  SNÖ!

Tack Monica! Jag fick ett jätterart mail från Gotland. Dimmas nya revir.
Monica berättade att hon var stark, orädd och jätteenvis.
Det låter ungefär som DAGG.

Hon älskar att bita i knopparna till kökslådorna. I morse satt hon plötsligt fast. Skrek som en stucken gris, men kunde inte komma loss. Jag fick montera bort henne från köksknoppen.
Antingen hade hon fastnat med en hörntand bakom knoppen och lådan.
Eller hade hon gapat för stort?
"Den som gapar över mycket......"

Hur som helst kunde hon inte komma loss utan brandkårsutryckning = mig.
Tror ni inte att Dagg genast måste prova igen?
Hur gick det till? Gjorde jag så här?
Hon blev helt manisk på knopparna.

Här måste jag ingripa...... Pudrade peppar på alla knopparna.
Vad gjorde Dagg då?   Slickade noggrant både på knoppar och golv. Överallt där det var peppar.
Detta måste undersökas.
Hon nös inte ens. Naturligtvis fortsatte hon att gnaga på knopparna.

Här kommer lite bilder på DIMMA:




Vilken fin dörrmatta. "Ville du nåt?" Verkar Dimma fråga.



Dimma gillar barn, men ÄLSKAR snö!








Det var allt från D-kullen ikväll. I morgon blir DAGG hämtad.
Då är det bara DOCKA "Hoppgrodan" kvar,  som söker ett eget hem.

En jätterar tjej som var ledare på TBK´s hundläger på 90-talet. SANDRA STOR var här igår.
På den tiden var alltid våra döttrar med på lägerveckorna med olika Hoffar i släptåg.
Det var inte alltid så lätt för lägerledarna att styra både små barn och en massa hundar i grupp.
Men det gjorde Sandra suveränt.

Då hade hon en liten envis Kelpie-tik. Nu har hon en Schäfer och en Dvärgpudel.
Jag har alltid tyckt att hon skulle passa så bra med en Hoffe. Hon har humor, stor förståelse för hundar.
Dessutom vill hon träna och tävla i BRUKS!
HEJA!

DAGG älskade henne så fort hon satte sig på golvet. Det var som om DAGG försökte sälja sig själv.
"Ta mig! Ta mig!"
Sandra tittade noga och valde. Men jag tror att kärleken var ömsesidig omedelbart.

Här kommer lite bilder på DAGG och DOCKA. Hon kallas numera "HOPPGRODAN".
DOCKA hoppar med glada 4 fota-språng runt mig så fort vi träffas.
Hon liksom skrattar med hela kroppen, hoppar och hoppar. Se mig! Se mig!
Det ser så roligt ut.


Dagg har släpat upp knuten i trappan.


Dagg har dragit ner filten och äger den.


Här kampar dom om brandslangen.

När man sprider ut små små ostbitar på köksgolvet så jobbar Dagg intensivt och målmedvetet.
Medan Docka mest vimsar omkring och gör som systeryster gör, men förstår inte varför.
Räcker det inte med att vara söt och ullig?

Här kommer lite bilder på de valparna som har flyttat.


Benny, DIS och Sussanne.  Dom har redan ZODA hemma. Så nu blir det fullt hus.
Jag har fått rapport om hur DIS retar gallfeber på ZODA. Så hon flyr upp i sängen dit Dis inte kan hoppa, ännu..... 
Då tar hon tag i Zodas svans, och drar allt hon kan. Stackars Zoda.
Annars hugger DIS sig fast i mattes hälsena och äger den. När dom monterar bort henne, så morrar hon.
Vad ska det bli av lilla DIS?


Här sitter Monica och gullar med DIMMA. Hon har flyttat till Visby.
Hemma finns redan ÄLVA. Hon är inte glad i sin "systerdotter" DIMMA.



Margreth och Gerhard har hämtat DUNDERKLUMPEN.
Nu bor han i Oslo.


Här är matte med DUNDERKLUMPEN.

LYCKA TILL I ERA NYA HEM ALLA KÄRA D-VALPAR!

Här ligger DUNDERKLUMPEN i sitt nya hem i Oslo.

Jag fick ett mail från hans husse och matte.
Den långa bilresan hade gått utmärkt.
Han har flyttat in och är lugn och trygg.
Han har en härlig attityd, den valpen.

Vad dom är roliga, DAGG och DOCKA!
Dom vet precis att när dom är hungiga ska dom få komma UT!
Det är dagens höjdpunkt.
Först mat utomhus, sedan tumla runt i snön med syrran.

Vad dom leker. Oförskräckt kastar dom sig i djupsnön.
Jakten går upp och ner i drivorna. Det är som om dom var i alperna.
"Off Pist-åkning".

När dom sen kommer in är dom alldeles snöiga och lyckliga.
Då hoppar dom som små grodor runt fötterna på mig.
DOCKA är en mycket lycklig hund.
Hon hoppar och hoppar, tills jag förbarmar mig och sätter mig på golvet.
Då kryper hon upp i knät och är så nöjd.

DAGG däremot älskar CRUELLA. Om hon är i köket så leker bara dom 2 med varandra.
DOCKA vill inte alls vara med dom. Hon väljer Tinka. Jag blir lite glad av att vara "utvald".
Även om det bara är en 8 veckors valp som gillar sin "matmor".

DOCKA är en hungrig valp. Lite rundare än sin syster.
Om hon sträcker på sig riktigt ordentligt så når redan klospetsarna upp på köksbordet.
Därför klippte jag klorna igår. Sådärja, det hjälpte idag.
Men imorgon har hon vuxit lite till.

Ja, nu har alla "fåglar flygit ur boet" utom DAGG och DOCKA.
Det är två riktiga busungar. Fulla av glada upptåg.

Om jag sköter mig, så är dom nästan rumsrena.
Men om jag missar, så får jag skylla mig själv, och skura golven.
Golven är aldrig så rena som när vi har småvalpar hemma.

Dom vill väldigt gärna UT för att göra ifrån sig. Dessutom ÄLSKAR dom snön.
Att hoppa i, att gräva i, att springa i och att äta! MUMS, snö är gott!

Idag var dom i köket. Jag försökte sitta ifred på övervåningen och skriva det här inlägget......
Då hör jag att dom knaprar på något, och river i papper.

Jag måste se vad dom har hittat på.
Dom har dragit ner julduken från bordet. Hittat husses glasögon. Gott att knapra på.
Dessutom HADE jag några viktiga papper, som nu är konfetti.
Men med lite tejp, så fixar man allt.

In i valplådan med er, dax för vila.
Det tycker inte Dagg och Docka.
Dom har rejäla stämmor för att vara så små. Dom YYYYLAR i kör.
Sen somnar dom snällt.

Nästa gång dom är i köket försöker jag göra lite nytta.
Samtidigt som jag leker med valparna och torkar kiss dessemellan.
Jag ska fylla diskmaskinen. Snabba som vinden är dom.
Hoppar upp på luckan som är nerfälld. Hittar bestick-korgen.

Jag hinner ställa in några koppar, tänker jag.
Vips, Har Docka stulit en smörkniv (tror jag) och springer iväg.
Jakten går kors o tvärs igenom köket. Docka först med kniven i mun. NU SER JAG ATT DET ÄR EN VASS KNIV!
Dagg springer efter och försöker genskjuta syrran. Som fintar bort henne.......
Jakten går vidare. Nu med Tinka i full fart genom köket.

Till sist tränger jag in Docka i ett hörn. Så jag kan få tag på kniven, PHU!
Varför förstör jag alla roliga lekar?
Tinka = surtant!

Jag har fått jättefina bilder på DALLAS, i sitt nya hem i Umeå.
Tack Emanuel och Sara!


Här granskar mamma ÄLLIE sin son DALLAS.
"Ska han verkligen flytta nu?", verlkar hon fråga.....
Emanuel och Sara ska just starta den långa hemresan.


DALLAS ÄLSKAR SNÖN!



Här dansar han med sin nya kompis Akillez. En mycket vacker hund.
Lycka till DALLAS. Emanuel och Sara!

Tidigt i morse blev han hämtad.
Lotta har väntat och längtat efter sin nya familjemedlem.
Tydligen är inte ÖGONSTEN, som bor i den familjen, lika imponerad.
DRUTTEN, 8 veckor, startade dagen i sitt nya hem med att RIDA på Ögonsten, 4 år.
Vad ska det bli av den lilla?

Jag har redan fått en fin bild:


Vilken Blick! DRUTTEN, 8 vckor.

Imorgon börjar den stora flytten!
Nu ska klorna klippas, valpar badas. Matlistor skrivas......

Oj, oj. allt händer liksom på en gång.
Det är som en tornado som blåser in i huset.
Tar med sig ALLT i sin väg.

Så sitter man plötsligt ensam kvar i en tom valplåda. Ingen mat går åt. Inga stora bajshögar mer.
Allt blåser liksom förbi.

Den här gången blir det ju en mjuk separations-ångest. Eftersom DOCKA och DAGG inte
är borttingade ännu. 2 små blondiner kommer hålla mig sysselsatt efter den 1 januari.
Skönt.

Dels hinner man umgås mer med varje individ. Dessutom är det bra att dom är 2. Så har dom
sällskap av varandra.

Nån gång däremellan, ska jag försöka fira NYÅR.

Jaha, så var det ur Världen. PHU!
Allt var OK.

Det är så skönt när det är gjort.
Alla valparna skötte sig utmärkt.
Pep inte ens när dom fick sprutan i nacken.

8 veckors-dagen närmar sig med stormsteg.........

Jaha, så var valptesten över.
Micke Rudkranz kom för att testa. Ulla kom för att "beundra" sina "barnbarn".
Så här efteråt är man ganska färdig, och väldigt nöjd.

Mickes kommentar om hela kullen:
VÄLDIGT intensiva valpar. Till största delen mycket sociala och tillgängliga. Dom visar självständighet och några har lite dominans. Det här är arbetshundar! Som måste komma till aktiva hem.
Dom har föremålsintresse och vill samarbeta.
Dom känns godmodiga och vänliga, utan aggressiva tendenser. Men väck inte deras dominans!
Nonchalera dominanta tendenser. Svara INTE med hårdhet.
Kullens stora fördel är deras positiva inställning till människor, och leklust.

Det är faschinerande att ha testat kull efter kull ända sedan 1983.
DÅ ville dom inte veta av främmande personer. Dom gjorde allt för att komma hem till "lyan" igen.
Testledaren fick ideligen hämta dom för fortsatt test.
Under åren som gick så blev det allt bättre.
När jag utbildadade mig till mentaldomare så frågade jag alla, hur man kunde utveckla testen.

INGRID TAPPER som har varit en fantastisk mentor för mig, föreslog att testa nyfikenheten, så får du en bättre dådkraft / mod.
Då införde vi undersökningsrummet. För att se hur valpen beter sig med:

1. Ett stort föremål.

2. 4 mindre föremål.

Jag minns i början, att dom var väldigt berörda av det främmande rummet. Någon enstaka valp vågade sig aldrig fram till stora föremålet.
Numera tycker dom flesta valparna att rummet är ett roligt TIVOLI som dom har kommit till. Dom gör upprepade föremålsbesök och leker med sakerna. Det är en otrolig utveckling som jag har fått uppleva.

Vi har lagt till ett test 2010.
Efter undersökningarna kommer testledaren in i rummet. Så iakttar vi hur valpen beter sig med stöd / eller inte, av en person i rummet. Vi vill försöka mäta valpens samarbetslust.
1 = stor samarbetslust.
...... 5 = ingen samarbetslust.

Vi ser stora skillnader i valparnas beteende. Det är spännande.

Men ännu är det för tidigt att säga något om vad det betyder senare i hundens liv.

Det är därför jag är så otroligt intresserad av mentalitet. Man lär sig hela tiden något nytt.
Vad betyder det beteendet som valpen uppvisar?

Ja, det vet man kanske 3 - 4 år senare........
En valp är ju en oskriven bok. Efter tiden hos uppfödaren vilar ansvaret på valpköparen att göra en förståndig hund av ett råmaterial. Snart ska dessa små "ämnen" ut i livet för att finslipas.
Hoppas ni utvecklas till små diamanter. Var och en efter sina förutsättningar.
LYCKA TILL I LIVET ALLA D-VALPAR!

I morgon kommer veterinären. Då ska dom besiktigas och vaccineras.

Oj! På julaftonen är valparna redan 7 veckor. Det drar ihop sig för flytt.
Men först ska mycket fixas.
Dom ska valptestas, vaccineras, ID-märkas och besiktigas. Det är en intensiv tid, de sista veckorna.
Frågar du valparna, så vill dom flytta NU!

Dom tycker valplådan är pest. Där kan man bara sova. Inte leka.
Dom kan redan Yla väldigt högt och skälla riktigt grovt.
Vi vill UT och upptäcka Världen!

DAGG krafsade mig uppfodrande på benet idag.
När jag inte noterade henne, så skällde hon till ett grovt skall. PROTEST!
Dom är så roliga. Alla är egna individer. Det ska bli mycket spännande
med valptesten.

En pytteliten stund varje dag (när det inte snöar FÖR mycket). Får valparna komma ut i snön.
Oförskräckt smakar dom på det vita. Dom hoppar i snödrivorna. Nästan drunknar.
Men dom är lika glada för det.

Valpköparna kommer titt som tätt och hälsar på sin nya familjemedlem.
Igår var det rara Norska paret, som ska ha DUNDERKLUMPEN, här.
Skönt att dom tyckte om honom.
Och han gillade dom, helskarpt.
Han är en skön individ. Mycket kamp, men han är också lugn och godmodig.
Stor, välpälsad och ser lovande ut. Framtiden får visa om jag gissade rätt.

Idag var Benny och Sussie här, som ska ha DIS.
Hon blev riktigt LYCKLIG när dom kom. Visst kände hon igen dom.
Hon hoppade upp i deras famn, för att komma ur valplådan.
Sen ville hon bara leka och kampa.

Den tiken har hemskt mycket åsikter. Hon fick en fin liten nalle att leka med. "Den ÄGER jag!"
Sitta i knät? "NEJ! Släpp mig! Annars biter jag dig." Hon är ingen liten ljuv tikvalp.......
När bensinen till sist tog slut. Så kunde hon faktiskt sitta i knät och slicka sin matte, HURRA!
Dis kan vara snäll.

DIMMA har utvecklat en förkärlek för fötter. Hon biter i  alla tår hon kommer åt.
Idag kom Ulla med Lunch till mig. Men mest för att träffa valparna förstås.
Vi fick sitta med våra fötter uppe på varsin stol.  För Dimma var på jakt under bordet.

Så råkade jag ta ner foten.
Hon högg sig genast fast i strumpan och tuggade sig framåt för att hitta tårna.
Jag snodde foten runt bordsbenet. Så att hon inte lyckades......
HA, trodde jag.

Hon bytte snabbt grepp, och fick tag på tårna på andra sidan bordsbenet.
Hon är riktigt smart, hon. Hoppas Monica får mycket kul med Dimma i framtiden.

Vad det är roligt att följa en valpkull, så här. För att försöka gissa vad det är för små individer......
Är dom tuffa? Fega? Veka? Eller blyga?
Jag väger dom på guldvåg varenda dag. Tittar kritiskt på allt dom gör och hur dom möter världen.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd med det jag ser.
Jag hade förväntat mig vackra, lugna valpar med LAGOM arbetsmotor i denna kull.

Dom är allt annat än lugna.

Dom är otroligt sociala, glada, kampstarka och framåt. Vi har en filt som hänger i en trapp.
Den biter dom tag i och gurglar, det värsta dom kan.
När den fladdrar, skakar dom den ännu mera, och gurglar ännu värre.
Ja, det är gott gry i D-kullen.

Här är några bilder jag tog när valparna var 4 veckor.
Tack Marta! Som lånade ut kameran.


Här står den tåliga mamman ÄLLIE och låter 7 "vampyrer" suga sig mätta.
Tikarna har verkligen en ängels tålamod.


VADÅ? VI ÄR VÄL INGA VAMPYRER?  VI ÄR JU JÄTTESÖTA!
DALLAS; ? OCH DIMMA.




DAGG, HETER JAG.
____________________________________________________________

Här kommer några bilder när min kompis "Tette" och hennes son Elvis var här.
Vi fikade och lekte med valparna. Elvis var jättebra att barn-träna med. Så himla gullig mot valparna.








LILLA DIS UNDRAR VARFÖR HON INTE FÅR EN EGEN SNUTTEFILT?

Tack LOTTA!
Nu har jag fått nya bilder på valparna.
Här kommer dom:

D1 = DUNDERKLUMPEN:
Lite suddiga bilder men håll till godo.




----------------------------------------------------------------------------------------

D2 = DIS:








-------------------------------------------------------------------------------------

D3 = DAGG:






-----------------------------------------------------------------------------------

D4 = DALLAS:




--------------------------------------------------------------------------------------

D5 = DRUTTEN:




-------------------------------------------------------------------------------------

D7 = DIMMA:






--------------------------------------------------------------------------------------

D8 = DOCKA:







Idag var Ulla här och gick ut en sväng med mamma ÄLLIE. Det uppskattar hon verkligen.
Sedan kom Maria Ekman och Carin, Stefan och Linn för att titta på kusinerna till
TASSAMIGOS D-kull.
Maria hade med sig godsaker till de vuxna Hoffarna och leksaker till valparna.
En underbar råtta (som knakar) och en gris (som låter grymt, grymt).
Det gillade dom mycket.

Dessutom skämde dom bort CRUELLA vid fikabordet. Vilket HON uppskattade.
Linn försökte krama och pussa på Cruella. Hon är ju inte direkt van vid barn.
Hon undrade lite vad det var för en framfusig människa.
Men hon gillade läget, trots allt.

Linn är ju så underbar med hundarna. Går fram i flocken och styr och ställer.
Hon matade Cruella med ett gummiben.
Hunden fattade ingeting, men försökte hänga med i svängarna.
Det märks att våra barn är utflugna. Numera behövs "barn-terapi" med hundarna.
Så välkomna hit, alla hundvettiga barn.