VALPARNA 7 VECKOR.
Jo, det är säkert. Dom har redan hunnit bli 7 veckor. Nu är dom riktiga små hundindivider. Med sina olika egenheter.
ELD är Annikas favorit. Han njuter av att sitta i hennes knä. Han vill gärna vara där, och se ner på sina vilda bröder. Om han leker med dom, så är han som en "Bulldozer". Han kommer med sin kraft, går liksom över dom och bara lägger sig ner. Dom stönar under hans tyngd. Sen försöker dom skojbrottas. Men till sist blir dom riktigt förbannade. Särskilt ELI, blir arg som ett bi. "Flytta på dig, ditt fetto"! Tycks han skrika.
ELD, rör inte en min.
ELI hittar på otroligt mycket, fort, fort, fort. Han skriker högst av valparna, när han inte får vara lös ute. Inte för att han vill ha sällskap. Utan bara för att han är en frihetsälskande valp. Han älskar en stor plåtburk som innehåller hundmaten. Den klättrar han upp på, slickar och biter på. Handtag i metall = jättegott.
Men i ULLAS knä blir han som förbytt.......
Sist hon var här. trodde jag han var allvarligt sjuk. Han blev alldeles stilla, såg riktigt ynklig ut. Kröp ihop och njöt. Riktigt länge. Inte likt ELI. Men samma sak upprepades nästa gång igen. Så han måste ÄLSKA ULLA.
Jag vet att kärleken är ömsesidig.
ELO har förälskat sig i mig. Det bästa han vet är att hugga in i mina byxben. Han släpper inte! Sen gnager han sig inåt, så han kan borra in sina tänder i mitt ben. AJ! Det gör ont. Milt försöker jag montera bort honom.
"Motstånd!" Hugg in igen. Jag tar i lite mer. Föser undan honom ordentligt.
"Mera motstånd!" Det älskar han. Hugger in ännu värre. Då får jag ta i med hårdhandskarna. Han verkar älska den här leken. Det bådar gott inför framtiden.
Han har också en mjuk och rar sida. Då sitter han med tindrande ögon framför mig. Ofta med en liten gren i munnen. "Vill du ha?" Då smälter ju jag, och blir alldeles varm.
Ja, livet med valpar är skitjobbigt! MEN UNDERBART!
ELD är Annikas favorit. Han njuter av att sitta i hennes knä. Han vill gärna vara där, och se ner på sina vilda bröder. Om han leker med dom, så är han som en "Bulldozer". Han kommer med sin kraft, går liksom över dom och bara lägger sig ner. Dom stönar under hans tyngd. Sen försöker dom skojbrottas. Men till sist blir dom riktigt förbannade. Särskilt ELI, blir arg som ett bi. "Flytta på dig, ditt fetto"! Tycks han skrika.
ELD, rör inte en min.
ELI hittar på otroligt mycket, fort, fort, fort. Han skriker högst av valparna, när han inte får vara lös ute. Inte för att han vill ha sällskap. Utan bara för att han är en frihetsälskande valp. Han älskar en stor plåtburk som innehåller hundmaten. Den klättrar han upp på, slickar och biter på. Handtag i metall = jättegott.
Men i ULLAS knä blir han som förbytt.......
Sist hon var här. trodde jag han var allvarligt sjuk. Han blev alldeles stilla, såg riktigt ynklig ut. Kröp ihop och njöt. Riktigt länge. Inte likt ELI. Men samma sak upprepades nästa gång igen. Så han måste ÄLSKA ULLA.
Jag vet att kärleken är ömsesidig.
ELO har förälskat sig i mig. Det bästa han vet är att hugga in i mina byxben. Han släpper inte! Sen gnager han sig inåt, så han kan borra in sina tänder i mitt ben. AJ! Det gör ont. Milt försöker jag montera bort honom.
"Motstånd!" Hugg in igen. Jag tar i lite mer. Föser undan honom ordentligt.
"Mera motstånd!" Det älskar han. Hugger in ännu värre. Då får jag ta i med hårdhandskarna. Han verkar älska den här leken. Det bådar gott inför framtiden.
Han har också en mjuk och rar sida. Då sitter han med tindrande ögon framför mig. Ofta med en liten gren i munnen. "Vill du ha?" Då smälter ju jag, och blir alldeles varm.
Ja, livet med valpar är skitjobbigt! MEN UNDERBART!
Kommentarer
Trackback
