MJÖLKSTOCKNING.

Stackars Xi har fått mjökstockning, aj, aj, så ont det gör.
Hon fick en knöl som snabbt växte mellan frambenen. DÄR har hon inga spenar.
Jag befarade det värsta. På ett dygn så växte den från en 5-kronas storlek, till en tennisboll.
Vid middagstid var hon halt. Jag tänkte bara BÖLD! CANCER!
Man ska ju alltid tro det allra värsta..........

Iväg till Veterinären. Jag försöker undvika Vetten så gott det går. Men nu kunde jag inte vänta.
Jag hade redan räknat ut Lilla X. Jag gör ju alltid så, för att skydda mig från chockbesked. Så har jag redan upplevt det värsta, i min fantasi.
Hon hade ju Cancer, eller en annan fruktansvärd böld som skulle tömmas på var!

Jag blev lite skamsen att jag hade ilat iväg.
När Vetten skrattade och sa: Hem och massera och mjölka ur.
Jaha! Det har jag ju upplevt själv. Sängliggande med feber och hemsk mjölkstockning.

Så nu sitter jag här i valplådan och försöker massera en stenhård klump. Jag ser på Xi att hon förbannar mig och skulle vilja hugga mig i handen.  Men hon är ju så snäll. Fast det gör förbaskat ont.

Valparna gör ett mycket bra jobb. Med sina små trampande fötter och varma kroppar.
Nu blir det blir nattvak.

Kommentarer
Postat av: Marta

Åh de är ju så tåliga...men hon vet någonstans att du bara hjälper henne...hoppas att det går bra...

2010-01-06 @ 10:45:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0