Fkullen

Så är man "valpmamma" igen. Lite motvilligt från min sida.
Med tindrande ögon och glada grodhopp från Dockas sida.
Alldeles nyss somnade hon på min mage i TV-soffan.
Kan livet vara bättre?

En underbar, snusande LUGN valp i famnen.
Innan hon kom till ro, hade vi haft en kamp om mina händer.
Hon tycker dom är tuggben till henne.

AJ! Det gör ont säger jag. "Vad Kul!" säger hon.
Jag försökte stoppa in tröjärmen i hennes mun. Tugga här.
Nej, då gräver hennes lilla nos längst in i tröjan, där jag har gömt mina fingrar.
Så får hon tag i knogarna och gnager sig fram till fingrarna. Vem har lärt henne den tekniken?

Hon är en MYCKET envis valp. Jag luggade henne i nackskinnet för att hon skulle förstå att mina fingrar var "förbjuden frukt". Då tittade hon förnärmat på mig och blev ännu mer beslutsam i sitt arbete.
Till sist somnade hon. Skönt.

Hon har väldigt mycket roliga idéer. Hon lär sig allt, med blixtens hastighet. UTOM det som jag försöker lära henne. Till exempel att sitta fint på min vänstra sida o vänta på varsågod.

Inte när MATEN står framför näsan. Hon kommer och sätter sig fint. HEJA DOCKA!
Men så fort maten kommer fram. Då kan hon INTE sitta kvar. Hon gräver sig fram. Hon bara SKA ha maten NU!
Jag försöker dessutom ge ett klick för ögonkontakt. Hm.
Det går så där ska jag säga. Min tajming är ju inte precis världsbäst.

Härom dagen så öppnade jag köksfönstret och pratade med ZINGO´s matte Lena.
Docka kommer upp i trappan som går bredvid fönstret.
Hon blir jätteglad och hälsar på Lena. Nästan så glad så hon hoppade ut.
Men jag höll i henne.
Det lärde hon sig blixtsnabbt.
Sen stod hon flera gånger i trappen och tittade ut genom rutan och väntade på Lena.
Hon såg ut som en liten tant i ett torgstånd.
Docka är verkligen så söt.