Fkullen

Idag har Docka och jag varit på äventyr.
Vi tog bussen hem till min pappa o hälsade på.
Först ville hon inte kliva på bussen.
Det tror jag det. Det är som att be valpen kliva in i käften på en T-REX!
Inget skoj.

Jag fick ta henne under armen och kliva på.
Tänk vad det är knöligt. Med tjocka vinterkläder, vantar på händerna, en tung valp under armen.
Så ska man leta fram den där jäkla bussremsan.........
Knölig var den, när jag slängde fram den till chauffören.
Så skulle vi hitta en bra plats.

Docka ville hälsa på alla människoben som gick förbi.
Ingen hade tid att hälsa tillbaka.
Hon blev lite ledsen. Hon vill ju ta hela världen i sin famn.

Då började hon sjunga för alla passagerarna.
Ingen ville höra.
Då blev hon riktigt sur.
Hon rullade ihop sig på golvet och somnade.

Så kom vi av bussen. DET VAR KUL!
Hon hoppade som vanligt på två ben runt fötterna på mig.
Livet leker igen, tycktes hon säga.

Vi kom hem till pappa. Hon rusade in i huset och undersökte allt.
Ett fårskinn väckte hennes sovande vallinstinkt.
Hon ronderade, skällde och ställde.
Fårskinnet gjorde ingenting.
Då tröttnade hon på den leken.
Så fikade vi och tog bussen hem igen.
Kliva på ville hon INTE!
Men av kom vi, i ett huj.
Så nu sover hon lugnt i köket.