Fkullen

Vad roligt det är att återse sina valpar. I helgen har jag fått träffa 3 st.
DRUTTEN, DIMMA och DIS.

Tror ni jag hade kameran framme?
Nehej då. Inte en bild fick jag. Men det hade nog varit svårt att fånga dessa yrväder på bild.
Mest fick jag KÄNNA på dom. Vassa klor och skarpa tänder som hoppade uppfodrande på mig överallt,
och nöp i allt dom kom åt.

ÄLLIE var ju också på plats och fick träffa sina "barn".
Hon behandlade sina döttrar mycket olika.

DIMMA (som lever med sin moster ÄLVA) var mjuk, snäll och rullade över på rygg när mamma kom. Hon behandlades därefter.

Men DIS fick sig en riktig överhalning.
Hela tiden tryckte ÄLLIE ner henne, morrader dovt åt henne och visade hur hövlig en valp måste va.
DIS ville inte riktigt acceptera detta. ZODA, som hon lever med, är mer kompis (= bitleksak) än fostrare.

DRUTTEN fick träffa mamma när lägret var slut. Då hade inte han heller någon ork kvar.
Så han fick en mjuk behandling.

Valparna var alla tre mycket godmodiga. Öppna, glada och sociala hundar som blev allas mascot.
Dom kröp upp i allas knän och kelades med.
Sista passet hade jag lite lydnadsövning med dom. Dom är duktiga, redan långt utbildade för sin ålder. Det är ju inte dags för riktiga moment ännu, Utan lek och kontakt är det som ska tränas.
Inte kontakt genom godis-påsen. Utan för lusten att få dela livet med sin flockledare.

Jag lekte stor örn, som fångade DRUTTEN i mina klor. När han inte följde sin matte genom livet.
Han startade med en attityd att "Jag ska bara........" Spana in alla brudarna, lukta av alla fläckarna, pussa på alla MINA nya flockmedlemmar." SEN väljer jag att lukta av området omkring matte. För att se att det är ofarligt för min lilla rara matte att gå där. Sen börjar mitt jobb som flockledare igen."

Hm, det är inte en bra grund för samarbete på mattes villkor.
Därför lekte jag ÖRN. För att lära valpen att:  "hänger man inte med flockledaren så tar örnen valpen".

Det slutade med en helt annan attityd i valpen. MAMMA, VAR ÄR DU?
Bäst att hänga me´så man inte blir örnmat idag.

DÄRFÖR behövde inte ÄLLIE tukta sin son.

TACK för att jag fick träffa era underbara, men VÄLDIGT aktiva valpar.
Ulla (Ällies matte) och jag var mycket stolta över våra "barnbarn".