TIDEN GÅR SÅ FORT.

Oj! På julaftonen är valparna redan 7 veckor. Det drar ihop sig för flytt.
Men först ska mycket fixas.
Dom ska valptestas, vaccineras, ID-märkas och besiktigas. Det är en intensiv tid, de sista veckorna.
Frågar du valparna, så vill dom flytta NU!

Dom tycker valplådan är pest. Där kan man bara sova. Inte leka.
Dom kan redan Yla väldigt högt och skälla riktigt grovt.
Vi vill UT och upptäcka Världen!

DAGG krafsade mig uppfodrande på benet idag.
När jag inte noterade henne, så skällde hon till ett grovt skall. PROTEST!
Dom är så roliga. Alla är egna individer. Det ska bli mycket spännande
med valptesten.

En pytteliten stund varje dag (när det inte snöar FÖR mycket). Får valparna komma ut i snön.
Oförskräckt smakar dom på det vita. Dom hoppar i snödrivorna. Nästan drunknar.
Men dom är lika glada för det.

Valpköparna kommer titt som tätt och hälsar på sin nya familjemedlem.
Igår var det rara Norska paret, som ska ha DUNDERKLUMPEN, här.
Skönt att dom tyckte om honom.
Och han gillade dom, helskarpt.
Han är en skön individ. Mycket kamp, men han är också lugn och godmodig.
Stor, välpälsad och ser lovande ut. Framtiden får visa om jag gissade rätt.

Idag var Benny och Sussie här, som ska ha DIS.
Hon blev riktigt LYCKLIG när dom kom. Visst kände hon igen dom.
Hon hoppade upp i deras famn, för att komma ur valplådan.
Sen ville hon bara leka och kampa.

Den tiken har hemskt mycket åsikter. Hon fick en fin liten nalle att leka med. "Den ÄGER jag!"
Sitta i knät? "NEJ! Släpp mig! Annars biter jag dig." Hon är ingen liten ljuv tikvalp.......
När bensinen till sist tog slut. Så kunde hon faktiskt sitta i knät och slicka sin matte, HURRA!
Dis kan vara snäll.

DIMMA har utvecklat en förkärlek för fötter. Hon biter i  alla tår hon kommer åt.
Idag kom Ulla med Lunch till mig. Men mest för att träffa valparna förstås.
Vi fick sitta med våra fötter uppe på varsin stol.  För Dimma var på jakt under bordet.

Så råkade jag ta ner foten.
Hon högg sig genast fast i strumpan och tuggade sig framåt för att hitta tårna.
Jag snodde foten runt bordsbenet. Så att hon inte lyckades......
HA, trodde jag.

Hon bytte snabbt grepp, och fick tag på tårna på andra sidan bordsbenet.
Hon är riktigt smart, hon. Hoppas Monica får mycket kul med Dimma i framtiden.

Kommentarer
Postat av: Emanuel

Inte länge kvar tills dom små liven får flytta, längtar så!

God Jul



//Från ett snöigt Umeå

2010-12-21 @ 21:50:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0