JAG = TIMID.

Matte gick häromdagen och funderade på ett inlägg i min Blogg, med den överskriften. Hon hade liksom uppfattat mig som mild och snäll, den senaste tiden. ACK, vad hon bedrog sig.........

Timid, är nog det sista jag är.  Den senaste tiden har jag "slaktat" alla hanar på kenneln.
TYRE är mitt älsklings-offer. Honom hoppar jag på, nyper i halsen och drar i svansen.
HUGO, en springer spaniel, med stora, lockiga (numera väldigt slemmiga) öronlappar. Honom knölar jag ihop i en liten hög. Dessutom har han blivit fet, efter kastreringen. Oj, vad han får springa..........Hi, hi!
Han behöver motion.
ZINGO, han ger mig en riktig kamp.....Ibland ligger han överst och ryter, som ett lejon. Honom gillar jag.
När han tröttnar på mig. Brukar han bara sätta sig ner och vänta på att mitt anfall ska gå över.
Då hittar jag oftast ett annat offer.
XO, är ingen man sätter sig på direkt. Men jag brukar nypa honom lite i halsen.
MILTON, en liten kaxig Dansk/ Svensk Gårdshund. Oj, vad vi lekte idag.

Sen tyckte matte att jag kunde vara på baksidan ihop med Xo och ÄLLIE. Ällie bestämmer över mig.
Så det tyckte inte jag........
När jag inte lyckades regera. Så ville inte jag vara kvar. Punkt.
Matte fick ett telefonsamtal: "Är det din hund som springer här vid busshållplatsen?"
Utan att titta efter, så sa hon genast: "Ja!" Hon rusade ut och såg min svansspets försvinna ner mot vägen igen.
ANNIKA  HIT!  Hon visste ju inte ens om det var jag.
Men jag kom, glad och lycklig skuttande emot henne. Dyblöt. Jag hade förstås simmat över ån.
Att hon inte lär sig. Jag lämnar tomten, om inte jag får bestämma.
JAG TIMID?  Pyttsan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0