argaannika

Nu är jag glad igen. Idag har jag fått leka med Ällie och sedan fick jag ett grisöra att knapra på. Äntligen har jag lärt mig att detta är GOTT! Jag har länge bara burit på dom, som en cigarr i mungipan. Sedan har jag försökt smita ut , fort som attan, för att gräva ner mitt godis. Jag vill gärna att jorden ska förbereda maten åt mig. Jag har ju väldigt svårt för NYA godsaker. Spelar ingen roll VAD det är. Är det nytt, går det INTE att äta. Det har jag ärvt av min farmor,  Dafne.
Hon var en klok hund. Allt måste spottas ut, noga undersökas för att sedan försiktigt smakas på. Misstänkte hon något, så åt hon det inte.
Sån är jag också. HEJA ANNIKA!