Tinkas Tankar

FLATEN heter en sjö söder om Stockholm. Det sägs att det är Stockholms renaste sjö.
Det är helt underbart att vandra där.

Jag hade en kort stund över idag. Mellan upppassningen av mamma ÄTTIKA.
Så jag tog CRUELLA och XI och stack iväg.
Hämtade syrran med COCO CHANEL i Skarpnäck. Så vandrade vi runt sjön.

Alla tre Hoffarna lekte som tokiga. LILLA X med sina döttrar CRUELLA och COCO.


Här syns systrarna när dom var 6 mån. Tänk vad snabbt dom blev stora hundar.


Här är YLVA med COCO och CRUELLA.

Idag for dom som bara Hoffar gör. Upp och ner i bergen. Värst av alla var förstås COCO. Hon umgås ju inte med andra Hoffar dagligen. Så hon måste verkligen leva ut sin lycka över att träffa "tjocka släkten" igen.
Men, måste hon göra det så högljuddt (jag vet INTE hur det stavas)?

Hon nyper sig fast med framtänderna i pälsen på vännerna. Tappar hon taget, så skäller hon väldigt gällt, tills hon får tag igen. Det är riktigt påfrestande. Men skäller man på henne så är man bara som en "Hejarklack": Då tar hon i ännu mer. Ibland tröttnar CRUELLA.  Det är ju hennes uppgift att vara "Pain in my ass".
Då blir det lite råkurr mellan syrrorna. Men det går fort över igen.

Jaha, så lyckades COCO hitta en glasbit i skogen. VAR VAR DEN?
Naturligtvis skar hon sig ordentligt i trampdynan.
Så fick hon gåi koppel resten av turen.

Jag halkade omkull på en hal bro. Samtidigt lyckades CRUELLA, HALKA AV BRON!
Hon hamnade i ett avrinningsdike. = JÄTTESMUTSIGT!

Så vi fick gå ner till sjön för att skölja henne ren. Men hon är ju inte den badgladaste av mina Hoffar.
LILLA X hoppade glatt ner i sjön från bryggan. MEN INTE CRUELLA!
Så med milt våld knuffade jag henne i sjön.

Det var en låååång brygga. Så det var långt till stranden.

Men hon simmar ju bara med framfötterna. Plaskar förskräckligt och försöker klättra tillbaka upp till bryggan. 1 m. ovanför vattenytan. Då blir det ännu mer plask och bara-framfötter-simning.......

I samma stund sliter sig COCO. HON ÄLSKAR ATT SIMMA! Hon kommer glatt rusande ut på bryggan, kastar sig i vattnet för att hjälpa till. 

Vilket betyder att hon klättrar på CRUELLA som redan nu är halvdränkt.

Jag springer till stranden för att locka hundarna bort från bryggan. Så att CRUELLA kan försöka ta sig i land den rätta vägen. Jag ser tre små hundhuvuden som guppar i vågorna. varav en nästan har tryckt ner den andra under ytan. Situationen känns inte riktigt bra.

Till sist kommer LILLA X i land. Plötsligt ser jag: CRUELLA HAR BÖRJAT ATT SIMMA!
Använda bakbenen. Hon var väl tvungen, för att hålla sig flytande.
Det kanske var bra, att det blev som det blev.
COCO var, som den enerverande fästing hon är, den enda som lyckades lära CRUELLA att simma.

HEJA COCO!  Hoppas ditt skärsår läker fint. På söndag ska vi ju till Flen och ställa ut.

En liten skildring av en alldeles vanlig promenad.
Man kan säga att mitt liv aldrig är tråkigt.
Tack vare HOFFARNA!